Det är enligt gammal svensk folktro en häxa som flög på sin kvast till blåkulla natten mellan sdymmelonsdag och skärtorsdag eller på själva skärtordagen för att besöka ett gästabud med djävulen, och sedan återvände hon hem efter detta på påskdagen.
Iden med påskkärringarna anses ha sin bakgrund i 1600 talets häxprocesser, där ett antal kvinnor avrättades och brändes på bål för att de ansågs haft samröre med satan på olika sätt, bland annat genom olika gästabud de sagts ha på gården blåkulla.
För att skrämma bort häxorna tände man eldar och sköt med gevär, något som lever kvar i dag i påskbrasor och även i traditionen med valborgsbrasor och smällare.
Dagens tradition att klä ut sig till påskkärringar vet man inte exakt när den började, men den var i alla fall spridd under 1800 talets mitt. Då var det, till skillnad mot nu, vuxna som klädde ut sig och det gjordes på påskaftonskvällen i stället för på skärtorsdagen. Numer är det ju barn som klär ut sig på skärtorsdagen och går runt i gårdarna och lämnar påskkort och får påskgodis.
